Det var de franska barockmästarna som inspirerade Claude Debussy till hans sista verk – tre av sex planerade ”sonater för olika instrument”. Någon jazz hann han knappast stifta bekantskap med; svårt sjuk under pågående världskrig vars fredsslut han inte fick uppleva. Av ”exotiska” influenser var det javanesisk gamelanmusik som satte avgörande spår i hans harmonik och rytmik. Ett omvälvande möte för Debussy vid den stora världsutställningen i Paris 1889; ett år då han också besökte Wagnertemplet i Bayreuth för andra gången. En annan viktig influens kom från Ryssland. Den unge Debussy tjänstgjorde som musiklärare några somrar hos Tjajkovskijs mecenat Nadezjda von Meck. Men det var Musorgskijs opera ”Boris Godunov” som han gick igång på.

Under seklets sista år komponerade Claude Debussy epokgörande verk som stråkkvartetten i g-moll och det inflytelserika preludiet till ”En fauns eftermiddag”. Här finns frön till ett viktigt huvudspår i det tjugonde århundradets modernism, livskraftigare än den dittills tyska dominansen som kom att ända i tolvton. Inflytande från Debussys symbolistiska opera ”Pelléas och Mélisande” från 1902 kom att starkt prägla franska tonsättare – inte minst Maurice Ravel. Och ur Debussys rika produktion av pianoverk har många jazzmusiker genom åren plockat upp ackord.

/Camilla Lundberg